Under de senaste åren har många tillverkare av byggaluminium på marknaden utvecklats snabbt. Men för att minska produktionskostnaden för aluminiumprofiler, öka vinsten och produktionen producerar många tillverkare aluminiumlegeringsprofiler som inte uppfyller nationella standarder och har undermålig kvalitet. När vi väljer på marknaden måste vi bedöma kvaliteten utifrån flera aspekter som ytoxidfilmen och tjockleken på byggnadsaluminiumprofiler.
De vanligaste metoderna för ytbehandling av arkitektoniska aluminiumprofiler är anodisering, en liten mängd elektroforetisk målning och elektrostatisk sprutning. Den inhemska anodiseringsutrustningen är också mycket komplex, med formella inhemska och importerade anodiseringsproduktionslinjer. På grund av olika nivåer av utrustningsteknik varierar kvaliteten på den anodiserade filmen på ytan av producerat aluminium mycket. Oxidfilmens tjocklek är relaterad till oxidationstidens längd. Ju tjockare filmen är, desto längre oxidationstid och desto högre kostnad. Om oxidfilmens tjocklek är för tunn kommer korrosionsbeständigheten och livslängden för aluminiumlegeringsprofiler att minska kraftigt. Vissa tillverkare oxiderar bara 6% μ Bara slentrianmässiga och lura användare. Den nationella standarden kräver en oxidfilm på minst 10 μ över m, vanligtvis inom 12 μ. Det finns två andra behandlingsmetoder för att bygga aluminiumprofiler: den ena är att applicera ett lager färg på den oxiderade ytan, kallad elektroforetisk färg, med den viktiga avsikten att förbättra syra- och alkalibeständigheten. Den andra är elektrostatisk sprutning av ytbehandling, som kan spraya harts (pulverliknande) och fluorkarbon (vätska), och kan erhålla dussintals färger. Den främsta fördelen är att aluminiumprofiler har fler färger, vackra och förbättrade syra- och alkalibeständighet. Jämfört med andra generella behandlingsmetoder har fluorkolsprutning ett högre pris.
Fenomenet med "tunna material" aluminiummaterial på marknaden för att bygga profiler av aluminiumlegeringar är komplexa till sina orsaker. På avstånd, under de första åren, innan de relevanta nationella standarderna infördes, tog några små aluminiumproduktionsföretag "tunna material" in i aluminiumindustrin för att få fler fördelar eftersom de var i det inledande skedet av karriärutveckling. Med utvecklingen av aluminiumprofilindustrin och det kontinuerliga införandet av relevanta nationella professionella standarder har vissa företag som har börjat utvecklas börjat "uppdatera och ersätta" sina produkter och gradvis överge produktionen av "tunna material". Men nu finns det fortfarande några företag som är engagerade i produktion av "tunna material". I närvaro av både "tunt material" och "tjockt material" är aluminiumprofilprodukter i ett blandat marknadsformat. Väggtjockleken på aluminiumprofiler är i allmänhet större än eller lika med 1,2 mm för aluminiumprofiler av konstruktionstyp, och rörväggen för högkvalitativa aluminiumprofiler av konstruktionstyp bör inte vara mindre än 1,4 mm. Därför är väggtjocklek den mest direkta och uppenbara metoden för att bestämma kvaliteten på aluminiumprofiler. Kvaliteten på byggnadsaluminiumprofiler kan direkt påverka livslängden, funktionaliteten och säkerheten för dörrar och fönster under användning. Så dessa två punkter är viktiga tips för att förstå kvaliteten på äkta aluminiumlegeringsprofiler.
